Kentas guide till en desperat flykt

Resident Evil 5-expansionen Desperate Escape släpptes ju som bekant för några månader sedan. Jag körde det då några gånger med min kompanjon Anthony Redfield. Vi klarade det dock aldrig på svåraste svårighetsgraden. Det föll liksom bara bort och Anthon körde istället igenom uppdraget själv vid ett senare tillfälle. Han lämnade mig i sticket. Min trogne vapendragare visade sig vara otrogen (med sig själv!) och jag som hade glömt bort kontroll, känsla och allt annat som hade med Resident Evil 5 att göra satt ensam i ett litet hörn. En achievement kvar i spelet. Jag behövde hjälp och hjälpen fanns närmare än vad man skulle kunna tro.

På min otroligt sköna vännerlista på Xbox Live finns det en snubbe som kallar sig Kenta. Han är extremt bra på Resident Evil 5. Han äger spelet på Xbox 360, Playstation 3 och PC och spelar det nästan varje dag. Han är tredje bäst i världen på Desperate Escape enligt leaderboarden och har allt som krävs för att vara en äkta Resident Evil-nötare. Igår kväll frågade jag Kenta lite halvt på skoj om han ville hjälpa mig med Desperate Escape på svårighetsgraden “Professional”. Efter någon sekunds väntan svarade Kenta “Självklart, vi gör det nu med detsamma!” och innan jag visste ordet av det stod jag där i spelet som Josh.

Att spela Resident Evil med Kenta är en sjujäkla upplevelse. Hans proffsighet gör att han ibland ställer abnormt höga krav, både på sig själv och på hans medspelare. Vid upprepade tillfällen fick jag höra repliker som “Men vad i helvete gör du?! Rör på dig!”, “Täck min rygg, och gör det ordentligt nu för det här är ju helt jävla sjukt!” och ”Men vad fan håller du på med egentligen!” för att nämna några. Men jag kan inte klandra honom. Han säger som det är. I dess allra enklaste form. Jag var inte bra igår, verkligen inte. Men vi lyckades faktiskt klara det där uppdraget till slut. Sista achievementen i spelet trillade in på kontot och jag har Kenta att tacka för mycket. Tack!

- Kenta, jag vet att du är riktigt förbannad på mig. Vi lägger ner det här.

- I helvete heller! Nu har vi fan kommit till slutet. Var lite positiv för helvete!

- Jag är trött och ska plugga.

- Nej säger jag ju. Kom igen nu för helvete! Du går ingenstans.

Uppdraget slutfört.

- Tusen tack Kenta! Du anar inte hur mycket jag uppskattade det här!

- Det är lugnt. Bara jävligt skönt att vi klarade det. Nu har jag gjort mitt.

- Du förresten, fan vad bra score vi fick Kenta!

- Nej, det gick åt HELVETE. Men skit samma.

- Okej… Men tusen tack återigen. Säg till om du vill ha en gentjänst i något spel.

- Nej fan. Men hej då. Puss och smisk på stjärten Teddan. Heeeeeej då!

~ av Teddan den 04 juni 2010.